Tillbakablick - en hängslekille

När Tyr var två månader så byttes ju gipsen mot ponsetiskenan:

Då uppstod genast ett litet problem; hur skulle vi göra med byxor? När han hade gips kände vi inte att han behövde byxor, gipsen täckte ju nästan hela benen och dessutom var det riktigt varmt och fint väder hela våren. Nu när han hade skenan så kände vi att han kan ju faktiskt inte vara byxlös hela tiden. Hemma, javisst, men man är ju inte alltid hemma. Och med de där skorna så var det inte alla byxor som gick att dra över och det var ju också ganska omständigt att hålla på att klicka av och på skenan, för att sedan krångla av och på byxor, varje gång man skulle byta blöja. Han var ju fortfarande så liten så det var måååånga bajsblöjor om dagen (minst 5-6 stycken, ofta fler). Alltså kom vi fram till att det bästa vore att ha byxor som gick att knäppa upp i grenen. Sådana byxor finns det gott om. Nu till nästa problem – de byxorna gick ofta att knäppa upp i grenen MEN de hade en mudd längst ner vid fötterna UTAN knapp…hmmm, ja det löste ju inte problemet. Lösningen blev: hängslebyxor!(Och det var som tur var en varm sommar för någon bra pyjamas hittade vi aldrig tror jag). Hängslebyxor är de enda byxor som går att knäppa upp hela vägen så Tyr fick bli en liten hängslekille. Faktum är att jag fortfarande tycker att hängslebyxor är något av det mest praktiska som finns! Utmärkt att slippa dra av byxorna hela tiden. (Ja, jag vet man måste ju inte dra av byxorna helt alltid men det minimerar ju trots allt kiss/bajs fläckar om man gör det). Sen hade han ju inte alltid hängslisar. Ofta var han helt utan byxor och sen var det ju vissa byxor (främst mjukisbyxor) som gick lätt att dra ner över skorna. Till slut brydde vi oss inte ens om att knäppa av skenan, utan drog bara ner byxorna så långt det gick och gjorde ett snabbt byte 🙂 Man hittar lösningar på allt, och det som för en utomstående kan verka jobbigt eller krångligt blir vardag väldigt fort. Och hängslebyxor underlättade vår vardag en hel del!