Livet med en pevis

Idag är det internationella mensdagen. Jag tänkte starta upp min blogg igen med att dela med mig av min ”menshistoria”. För aldrig har jag kännt mig så konstig, ensam och ynklig som i samband med mensen. Det tog nästan tio år innan jag insåg att jag faktiskt avvek från normen (och inte bara var ovanligt…

De senaste dagarna har varit lite kaosiga. Min endo-mage bestämde sig för att jävlas samtidigt som jag blev rejält förkyld. Ungefär det värsta som kan hända när C är borta är värk OCH förkyling ovanpå det. Hemma från jobb igår och idag. Värken är borta så imorgon blir det jobb igen i alla fall, och…

I går var det dags för koloskopi nummer två. Jag var supernervös, inte för att de skulle hitta nåt utan för att jag visste att det skulle göra ont. Eftersom jag beskrivit min upplevelse från förra gången i denna hälsodeklarationen så hade de (änglar!!) planerat att sätta mig i lätt narkos. Tyvärr visade det sig…

Alltså…detta året har hittills förflutit i en dimma av snor, feber och slutligen kräk. Tack och lov har det huvudsakligen varit jag som varit drabbad, barnen har klarat sig hyfsat. Natten till söndag trodde jag att den förhatliga kräksjukan hittat oss när jag fick spendera natten på toa, men efter ett tag uppkom andra symptom…

Ines har feber…hon har sovit sedan stax efter nio när vi gick till affären och hon sover fortfarande. Stackars liten. Hon har därmed inte heller ätit eller druckit sedan frukost (typ halv åtta). Lilla gumman. Får se om jag kan väcka henne vid tolv och få i henne någonting. Om inte annat kanske hon vill…

I februari 2013 fick jag äntligen bekräftat att allt som jag upplevt sedan första mensen när jag var 13 år INTE är normalt. Det är inte normalt att vakna med blodpölar i sängen, det är inte normalt att behöva byta binda/tampong varje timme, det är inte normalt att det gör ont att sätta in/ta ut…