Jag är trött. Jag antar att det är en fras vi småbarnsföräldrar ofta tar till när någon frågar ”hur är läget” eller liknande. För man är trött. Det är ett stort jobb att ha ett litet barn. Man kan inte bara sova, vila, slappa när som helst, det får man ju göra när barnet gör detsamma eller vid de gyllene tillfällen när man är barnfri. Vi lämnar Tyr till sin mormor och morfar (som han avgudar) med jämna mellanrum för att vi ska få lite egentid och få sova en hel natt.
Tyr har alltid varit en bebis som sovit bra. När jag ammade vaknade han var 3-4 timme och somnade om efter ca tio minuter vid bröstet. Ibland saknar jag den tiden. Speciellt nu när han sover så oroligt.
Natten till igår sov han från sex på kvällen till fem på morgonen, utan ett knyst. Kändes helt ok och jag tänkte att nu äntligen kanske vi kan få lite lugnt ett tag, en vecka kanske i alla fall. Jag hade fel…inatt vaknade han kvart över ett. Jag var inne hos honom en stund och när jag trodde att han somnat om reste jag mig för att gå. Han hade inte somnat om! Jag tog med mig honom in i vår säng och tänkte att han nog somnar om där. Efter 1,5 timme bytte jag hans blöja för jag tänkte att det kanske var den som störde honom. Efter 2,5 timme trodde jag att han somnat men plötslig började han skrika och gråta som besatt. Tio över fyra sov han äntligen lugnt och jag kunde sova tillslut. Tio över sju vaknade han igen och ville stiga upp så då vet det bara att lyda.
Jag är trött! Ville bara säga det.
Senaste kommentarer