Livet med en pevis

Skenan = dåligt samvete

Jag tror att alla som har barn lider av dåligt samvete då och då, det är förmodligen helt naturligt. Man kanske tycker man erbjuder för dålig mat/skriker för mycket/leker för lite, ja det kan säkert gäll i princip vad som helst. Det finns så mycket input utifrån som talar om för oss hur vi ska vara som föräldrar. Naturligtvis har vi alla våra svaga punkter där vi tenderar att få dåligt samvete. Personligen får jag oftast dåligt samvete när jag tappat tålamodet i (enligt mitt tycke) onödan. Det uppstår flera sådana situationer i veckan. Jag jobbar på det, både samvetet och tålamodet, haha!

När man då får ett barn med lite speciella behov/omständigheter öppnar sig en helt ny värld av dåligt samvete. Vad gäller PEVA tycks skenan vara det som genererar mest dåligt samvete hos föräldrar. Det kan vara av olika anledningar. Om barnet ogillar skenan får man kanske dåligt samvete bara av att sätta den på barnet, trots att man vet att det är för barnets bästa. Jag menar, självklart vill man inte se sitt barn så där argt och panikslaget. Så var det för oss i början. Den första veckan (framförallt första tre dagarna) var en riktigt plåga. Det var tårar i ögonen varje gång man skulle ta på skenan efter de två timmarna i ”frihet”. Tänk att man kan ha så dåligt samvete för något som är bra för barnet. Tyr var runt två månader när han fick skenan och naturligtvis vande han sig vid den. Då skiftade också fokus för det dåliga samvetet. Eftersom man vet att skenan är bra, nödvändig för fötternas ”tillfrisknande” började det dåliga samvetet istället dyka upp om man råkat låta honom vara utan lite längre än de där två timmarna han skulle vara fri. Det blir väldigt inpräntat i en hur viktig skenande för honom så tillslut låter man honom hellre ha den lite för länge än lite för lite. Så är det fortfarande.

Eftersom vi nattar Tyr väldigt tidigt (vid sextiden) så har vi fått order om att använda skenan två timmar dagtid, när han är vaken. De flesta får rekommendationen att ha skenan från ca klockan sex på kvällen för att kunna ta av den direkt på morgonen (gissar att många vaknar vid sextiden, dagis osv). Den ska alltså vara på i 12 timmar. Men för de flesta innebär skenpåtagning kl 18 att barnet har den på sig när hen är vaken i iaf en timme, kanske lite längre. Så har det alltså inte varit för oss.

Hur som helst. Nu när Tyr börjar försöka gå osv har vi lagt de där två extra timmarna på eftermiddagen, han bör alltså få på skenan vid 16 och har den sedan tills han vaknar på morgonen, ca 14 timmar (12+2 alltså). Nu under semestern har det dåliga samvetet krupit upp alldeles för ofta. Det har varit väldigt svårt att hålla reda på tiden. Vi har varit iväg mycket, ibland har vi varit i bilen, ibland har vi inte ens haft skenan på rätt ställe. När vardagsrutinerna störs, så störs även behandlingsrutinerna tyvärr. Och även om vi försöker juster så gott det går genom att låta honom ha den längre på morgonen istället så får man ändå (iaf jag) dåligt samvete. Även om jag vet att 12 timmar räcker för behandlingens skull så vill jag ju ge honom de där två extra timmarna för att han ska fortsätta vara polare med sig skena.

Han fötter är så fina. Vi har fått tummen upp varje gång hos H. Jag får försöka kämpa på och vara glad för att vi för det allra allra mesta klarar mellan 12-14 timmar och vi har en nöjd och glad kille som sover gott. Det är nog dags att försöka begrava det dåliga samvetet. Försöka kan man ju alltid göra!

Ponsetiskena och -skor
Ponsetiskena och -skor
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats