Nedräkningen har börjat (igen)

Vi har klarat av dag ett av denna pappafria vecka. Jag vet inte om jag tycker att vi klarade det med bravur, men största delen av dagen var i alla fall bra. Vi började med att Ines vaknade tio i fem. Hon flängde omkring ganska länge inna hon plötsligt började teckna att hon ville bajsa. Vi gick på toa, det kom inget bajs, jag blev irriterad och satte henne i sjalen där hon somnade på tre röda. Efter detta lilla äventyr sov vi vidare till halv åtta, då vaknade Tyr.

Efter frukost åkte vi in till öppna förskolan. Så fort vi kom innanför dörren kom Valdemar springandes och nästan anföll Tyr med kramar. Alltså så himla fint! Som vanligt var Tyr lite reserverad i början men efter en liten tripp till toaletten för blöjbyte på småsystrarna så var det lek och stoj som vanligt. Sötungar!! Och Ines är såååå förtrollad av Valdemars lillasyster Amelie som är en månad gammal. Hon vill klappa henne hela tiden och gungade henne flitigt när hon satt i babyskyddet innan vi skulle hem.

Vi åkte hem till Therese och Vilgot efteråt och käkade lunch. För min del har det varit skönt att vara med vänner, och att få en pratstund (så gott det går med tre små) efter öf var välbehövligt.

Dagen fortsatte att gå bra, jag lyckades till och med bada barnen (första gången jag badat båda ensam) utan något knussel. Det var inte förrän vid läggdags som det spårade ur. Ines var så trött men det var sååååå himla varmt. Hon somnade inte på direkten i sjalen och ju längre tid som gick desto varmare blev hon. Efter nästan en timme fick jag spel, jag var också varm kan man säga, och lade ner henne i sängen. Hon fick sitta där medan jag borstade tänderna på Tyr och fixade med hans skena. Hon var nöjd tills det var dags att läsa saga för Tyr, då började hon skrika. Jag hämtade henne och tänkte att hon får vara med och läsa saga. Det gick sådär…De började busa med varandra och trissa upp varandra till jag flippade ur och skrek (skäms här!) att de inte skulle leka utan sova! Jag satte ner Ines på golvet när hon lyckades peta Tyr i ögat. Tyr grät och Ines skrek (och jag grät nästan också). Upp med henne i sängen igen så läste vi till slut färdigt sagan. När jag gick för att hämta sjalen igen började Tyr plötsligt skrika hysteriskt. Ines hade krupit över honom och tryckt ner handen hårt på hans mage. Han var så himla ledsen. Jag skällde på Ines, som såklart bara skrattade och kröp iväg, och försökte trösta Tyr som skrek efter pappa. Hjälp, här kom mina tårar också. Jag var så trött på det, jag ville typ bara att de skulle somna. Jag tog Ines i sjalen och försökte samtidigt trösta Tyr och lovade att jag skulle komma till honom när Ines somnat. Tillslut somnade hon, detta försöket gick betydligt snabbare, men när jag kom tillbaka till Tyr hade han somnat. Jag har så himla dåligt samvete för att han var tvungen att somna så ledsen! Det var inte så att han skrek och grät, jag hade tröstat honom, men jag visste att han var ledsen och han saknar pappa. Så det känns inte alls bra att han somnade utan att jag fick säga förlåt för att jag hade haft ett hemskt humör.