Idag var vi på brunch på Nötesjö Värdshus för att fira min mormors födelsedag (hon fyllde 84 i tisdags). Vi körde projekt hela-familjen-behöver-duscha-innan-vi-åker på förmiddagen och sedan var det ju dags att ta på kalaskläderna. Jag gillar att klä upp mig, och jag tycker om att klä upp mina barn (man får ju passa på medan de fortfarande är små 😉 ). Jag är för det mesta för sköna och praktiska kläder, men när det vankas kalas så är det kanske inte helt nödvändigt med praktiskt (fast sköna är det ju bra om kläderna är oavsett). Till exempel så kanske man kan välja ett par snygga jeans till Tyr, trots att de kanske är lite tajta och inte så ”lekvänliga”. Så hos oss innebär kalaskläder skjorta med snygga byxor (ofta med hängslor till Tyr) och/eller klänning. (Jag gillar att ha klänning men det är oftast inget jag har till vardags.)
Jag hade klätt på Ines en klänning och tagit fram en rutig skjorta och svarta jeans till Tyr när han bröt ihop fullständigt. Han ville inte ha kalaskläder och absolut inte skjorta. Nähepp…jag kom att tänka på den där klänningen han velat ha en gång när vi handlade och som han sen aldrig använt. Jag frågade om han hellre ville ha klänning. Det ville han, så klänning fick det bli. Han var så fin och väldigt nöjd. Han sa flera gånger under dagen att den var skön och den hade ju perfekta fickor att stoppa stenar i!
Brunchen var jättegod och lagom mycket att välja på. Som vanligt åt jag tills magen såg ut som att jag var gravid på nytt (vilket jag INTE är!). Ingen hade synpunkter på Tyr och hans klänning. Föga förvånande var det en mamma med ett barn i Tyrs ålder som trodde att han var en flicka. Vi brydde oss inte om att rätta dem, det är inte så viktigt. Det konstigaste egentligen var väl frånvaron av kommentarer alls. När han är finklädd i ”killkläder” brukar han bli överöst med ”beröm” om hur fin/söt/stilig han är, och om hur duktig (!) han är. Detta från typ alla vi möter. Inget av det märkte jag idag. Som att det finns helt andra förväntningar på en flicka. Som att hans uppförande var det ”förväntade”, hans tal, hans nyfikenhet, hans lugn (nåja, allt är relativt va? 😉 ) tycks vara det man förväntar sig av en flicka för de kommentarer vi vanligtvis får från främlingar uteblev idag (i alla fall vad jag märkte). Det var hur som helst en väldigt trevlig dag och vi avslutade med att bygga en stooooor tågbana i vardagsrummet för att varva ner efter alla dagens intryck med massa folk och nya miljöer.
Senaste kommentarer