En vän till mig väntar barn nummer två och precis som vi så kommer de få precis två år emellan barnen. Vi sågs häromdagen på lekplatsen och då frågade hon mig: ”Hur känns det att ha två barn?” och mitt omedelbara svar var: ”Det är skitjobbigt” Hahaha ojsan! Jag menade ju inte att skrämma henne och självklart är det inte bara skitjobbit! Så här känns det för mig:
- Helt lugnt. Med bebis nummer två är man ju totalt cool. Alls praktiskt är superenkelt, byta blöja är ju simpelt liksom
- Panik. Är det meningen att bebisar ska kräkas så här mycket, det gjorde inte Tyr! Jag kan bara inte låte bli att jämföra, och INGENTING är ju likt!
- Helt lugnt. Amma? Ja det har jag ju gjort förr, inga problem. Tyr får också plats i knäet. (Ok, iaf de första två månaderna, sen blev hon lite för stor)
- Panik. Hur ska vi nånsin komma ut genom dörren mellan Ines kräk- och bajsattacker och Tyrs ”INTE VILL”. Hjälp liksom!
- Helt lugnt. Så mysigt med egentid med Tyr medans Ines sover.
- Panik. Eller i alla fall lite lagom svettigt att handla, ensam med båda kidsen.
- Helt lugnt. Man behöver inte natta en 4 veckors bebis, hon sover när hon sover och förhoppningsvis väcker hon inte Tyr på natten.
- Panik. VARFÖR är Ines så jäkla lättväckt, och HUR får jag Tyr att vara tyst när Ines äntligen sover!?
- Helt lugnt. Ja men lägg henne där på golvet, det blir nog bra. Och sen den otroliga kärleken man känner när Tyr kastar sig ner på golvet mittemot henne och jublar ”mamma, vad Ines gör!?” och sen ligger de där och ”pratar” med varandra.
- Panik. VA!? Ska jag vara ensam med dem, på natten, flera nätter i rad? När ska jag sova!? Här kan jag säga att detta fotfarande är det värsta för mig. Båda barnen vaknar på nätterna (Tyr inte varje natt, men alltid när jag är ensam av nån anledning) och det innebär att jag sover väldigt lite för först vaknar den ena och när den somnat så vaknar den andra.
- Helt lugnt. Och så himla mysigt nu när Ines kan vara med och leka med klossar på Tyrs rum. Så roligt tycker både jag och Tyr.
För att sammanfatta det hela lite kort;
Ibland känns det idiotiskt – Varför börja om från början nu när Tyr äntligen kan 1. Gå 2. Prata 3. Sova hela nätter !?
Men för det mesta känns det helt underbart. Dels så var det otroligt att få uppleva graviditeten tillsammans med inte bara C utan med Tyr också (även om jag verkligen inte gillar att vara gravid så var det betydligt roligare andra gången) och dels är det fantastiskt att varje dag få betrakta barnen och deras otroliga kärlek till varandra. När man ser Ines skina som en sol vid åsynen av Tyr, eller hör Tyr säga ”vår bebis heter Ines” med stolthet i rösten så försvinner alla panik-känslor och det är så himla värt alla jobbiga stunder!
Senaste kommentarer