Utvecklingstrots
Tyr är just nu inne i en intensiv utvecklingsperiod (fas) mer populärt kallad ”treårstrots”. Det är aldrig något som duger, det är vill inte, ska inte, kan inte. Man märker att han testar alla gränser, hur långt han kan dra sitt ”vill inte klä på/borsta tänder/gå ut/gå hem” osv. Han vill verkligen bestämma allt och eftersom det såklart inte går för sig har vi flera sammanbrott om dagen här hemma och på kvällen när han gått och lagt sig är jag som en blöt fläck i soffan som bara försöker samla ihop mig till en normal och glad person igen. Det som är svårast för Tyr att acceptera är ”övergångar” alltså; han vill inte gå till förskolan, han vill inte gå hem från förskolan, han vill inte hälsa på folk när de kommer, han vill inte säga hejdå när de går. En övergång är ju en slags förändring i microformat som det ju finns flera av varje dag och det är i dessa situationer som de värsta bryten kommer. Idag ville han absolut inte gå till förskolan (som vanligt) men det tog väl en kvart så började han leka och det var ok att jag gick (men han ville inte säga hejdå). När jag skulle hämta honom ville han inte gå hem. Han tjurade och stretade emot men ut kom vi. Vi kom halvvägs genom glasgatan innan han fullständigt bröt ihop och slängde sig på marken och tjöt och grät. Det slutade med att jag fick hämta honom och bära honom till hissen (med Ines i sjal på magen). Det dröjde minst en halvtimme innan han kommit över den här flytten från fsk->hemma och tillslut kunde äta lite mellanmål.
Han kämpar verkligen med allt just nu, man märker att han växer, fysiskt men framförallt mentalt och hans personlighet utvecklas typ varje timme. För det mesta försöker vi vara diplomatiska och bara bekräfta att vi märker att han blir arg/ledsen men han får bli hur arg han vill – han måste i alla fall komma hem från fsk/får inte slåss/måste borsta tänderna etc. Ibland blir det dock mest kaos och panik av alltihopa, för allihopa, men då får vi göra som det berömda talesättet: ”bryt ihop och kom igen” det är ju en dag imorgon också.