Alltså; sjuk mamma plus trotsig treåring är INTE en bra kombo. Och så stackars Ines i mitten av allt kaos. Det verkar som att vad-det-nu-än-är-i-min-kropp håller på att bryta ut. Jag vaknade med brutalt ont i halsen och tempen har sakta men säkert tagit sig upp över 38 under dagen. Tyr å andra sidan är nu feberfri med bara lite klet kvar i ögonen så han är liksom i sitt esse. Jag kan ha riktigt dåligt tålamod (speciellt när jag sovit dåligt) men idag har det varit extremt dåligt. Antar att det inte hjälper humöret när det gör så ont när man sväljer så att det känns som att man ska kräkas ?
Hur som helst har Tyr tagit alla tillfällen idag att säga ”nej mamma” ”jag vill inte” eller rätt och slätt ”nej” och jag har bara brutit ihop. När vi skulle äta lunch och han inte ville plocka undan sina kritor från bordet och inte ville äta och bara svarade ”nej” på allt jag sa då fick jag ett riktigt utbrott; ni vet, ett sånt som man inte är så stolt över i efterhand. Eftersom han inte ville äta fick han gå och lägga sig för att sova middag istället. Det ville han inte heller (såklart) så han skrek och skrek och skrek i sitt rum. Jag stängde dörren, det ville han inte heller så då skrek han ännu mer. Suck…jag gick in till honom igen och sa att så länge han tänkte skrika på det där viset så tänkte jag stänga hans dörr för jag och Ines försökte äta och vi ville inte lyssna på honom mer. Och så sa jag såklart att han var välkommen ut när han kände att han skrikit färdigt. Det funkade. Tillslut kom han ut och sa förlåt och ”jag är glad nu mamma” och jag sa förlåt för att jag blivit så onödigt arg och så plockade vi undan kritorna tillsammans.
Nu så här i efterhand, när jag skriver det såhär, så känns det som att jag nog ändå hanterade det ok. Men fan, jag hatar verkligen de här konflikterna! De tar så otroligt mycket på krafterna, jag kan bara hoppas att vi på andra sidan detta får en snäll, omtänksam och ”ordentlig” liten kille. En kan ju bara göra sitt bästa!
Senaste kommentarer