På sistone har jag funderat en hel del på det här med inskolning på förskolan. Vi har sökt en lägenhet i Dalby och om vi skulle få den (får antagligen besked imorron) så skulle de naturligtvis innebära stora förändringar och däribland en ny förskola för Tyr. Efter att ha läst om de olika förskolorna i närområdet så står det klart att de förespråkar en inskolningsmetod som jag själv inte är helt bekväm med. Den kallas ”föräldraaktiv” men pågår endast i tre dagar…jag ser inte det aktiva i det, tyvärr. Jag tycker att det verkar stelt, påtvingat och oflexibeli och framför allt inte speciellt barnfokuserat. Jag menar, det är ju jättebra att inte ”behöva” skola in sitt barn så länge eftertsom man såklart har ett jobb att gå till. Men det finns vissa saker som ändå är lite viktigare. Jag kan förstå om man inte kan, av olika anledningar, vara borta från jobbet för länge, men man skaffar väl ändå barn med vetskapen att det kommer bli en del frånvaro från jobbet pga vabb och kanske andra anledningar. Jag tycker att en trygg och bra, barnanpassade inskolning kan vara värd att offra lite tid från jobbet. I alla fall; jag ska berätta hur det var i höstas när vi skolade in Tyr. Jag har säkert berättat om det tidigare men här kommer det igen, för jag vill berätta vad jag baserar mina åsikter om det här på.
Det var Christer som skolade in Tyr på vår nuvarande förskola. Redan på mötet inför inskolningen var det uppenbart att de var väldigt öppna med att följa oss och Tyr och ge så mycket tid som vi alla kände att det behövdes. Allt mellan tre dagar och två veckor, typ. Vi började inskolningen på en måndag tror jag, och fortsatte i en vecka. För varje dag lämnade C honom på fsk längre och längre. Lite som den ”gamla” inskolningsmodellen mao. Allting kändes toppen och veckan efter började vi ”på riktigt”. Det gick bra i typ tre dagar, sedan kom det berömda bakslaget. Det var allvarligt talat det värsta jag varit med om i mitt liv. Alla säger att det är normalt, att det händer alla barn osv osv. Jag kunde inte släppa tanken på att det faktiskt inte skulle behöva vara såhär. Det var ett helvete, rent ut sagt, varje morgon jag skulle lämna honom. Han var inte bara ledsen, han var hysterisk.noch jag visste ju att jag lämnade mitt hysteriskt ledsna barn där med otroligt kompetenta människor, men…de var människor som han trots allt inte kände och definitivt inte var anknuten till. Det kändes hemskt. Jag var såklart tacksam över att veta att personalen är otroligt duktig och självklart vana vid att hanteras med dylika situationer på ett bra sätt, men ändå så kunde jag inte låta bli att undra om man kunde göra på något annat sätt. Jag började lämna honom lite tidigare, för att ge oss tid att gå in tillsammans innan jag var tvungen att gå till jobbet. Jag kände, tack och lov, att personalen stöttade detta till fullo. Jag kände aldrig att de ville jaga ut mig därifrån och detta var nog den avgörande punkten.
När jag så blev sjukskriven bestämde jag mig för att jag inte skulle lämna förskolan på förmiddagen förrän jag kände att Tyr var trygg och glad. Det funkade superbra. Personalen sade ingenting om att jag gick in och satt/stod med Tyr tills han själv ”släppte taget” och valde att leka med någonting. Jag fick väl frågan en gång om jag hade tid att stanna och när jag sa att jag stannar så länge som det behövs så accepterades det utan fler frågor. Otroligt bra och proffsigt bemötande tycker jag. Har alltid kännt mig otroligt välkommen och bra bemött. Det dröjde nog bara en vecka, sedan slutade han gråta när jag gick. Ytterligare en vecka för att han skulle visa sig likgiltig gentemot att bli lämnad, han hade helt enkelt inte tid med mig. När så december kom så i princip puttade han ut mig med ett bestämt ”hejdå mamma”. Jag känner att det var så värt att ge honom all den här tiden. För nu är han glad och trygg och älskar sin förskola, och vi har ett mycket gott samarbete med dem tycker jag.
Det som nu oroar mig är att de flesta förskolor idag följer den föräldraaktiva inskolningen, även de som vi har att välja mellan om vi flyttar, och i dokumenten som beskrev hur inskolningen går till så verkade allting så, jag vet inte, strikt. Det kändes opersonligt och oflexibelt och jag kan bara hoppas att de är öppna för att låta inskolningen ta lite tid. Om de dessutom kan låta mig/oss lämna honom på det sätt som vi känner funkar bäst så kommer det kännas jättebra. Men jag har hört så mycket om förskolepersonal som nästan schasar ut föräldrarna för att ”barnen slutar ju ändå gråta när du har gått” och ”du gör det bara värre”. NEJ liksom! Jag är barnets förälder, jag har svårt att tro att en person som känt mitt barn i en vecka vet vad som är bäst/värst för mitt barn. Det har tagit mig typ 1,5 år för att lära känna mitt barns olika signaler. Jag tror att jag kan känna av vad som är bäst för mitt barn.
Det finns massa forskning om barn, jag vet för jag har läst till lärare (5 år på högskolan). Det finns pedagogisk forskning, det finns psykologisk forskning. Ur barnpsykologisk synpunkt vet man att det inte är bäst för barnet med en snabb inskolning, men det viktigaste man vet är att alla barn är olika och därför tycker jag att inskolningen borde anpassas för varje barns enskilda behov. Jag förstår att förskolan är i stort behov av personal och ekonomiska resurser, och jag vet att alla förskollärare gör sitt allra bästa i alla situationer. Jag kan bara hoppas att vi får ett lika fint bemötande om det blir aktuellt med byte av förskola son vi har fått här. Tyr älskar sin förskola och det kommer kännas lite i hjärtat att byta, men jag tror säkert att han kommer älska en eventuellt ny förskola också, om har bara får det tid han behöver för att vänja in sig vid alla nya människor.
Det här blev betydligt längre än jag trott. Har dessutom tänkt på det extra mycket idag eftersom det var ett reportage om just detta i det nya numret av Vi Föräldrar som kom idag. Jag har många förskollärare i min familj och vänkrets och jag vet att ingenting är svart eller vitt. Jag vet bara att våra liv blev betydligt lugnare när lämningarna inte var stressade längre, och jag tror att Tyr (och jag) kanske hade mått bra av en lite längre inskolning. Hur som helst, jag kan inte nog poängtera att vi är toppennöjda med bemötandet vi fått från förskolan angående det här. De har helt följt oss som familj och det känns otroligt skönt. Jag kan bara hoppas att alla förskolor arbetar så här!
Senaste kommentarer