Det blev ingen lugn natt. Tyrs feber tyckte stiga och han sov mycket oroligt. Han drömde och slängde sig omkring och ömsom skrek, ömsom gnydde. Vid halv fem somnade han äntligen ordentlig och vi sov alla till klockan åtta. Då hade febern försvunnit och Tyr var sitt gamla vanliga glada, pigga jag. Dock märkte vi att något annat tagit feberns plats…Han ville knappt ha sin gröt. Åt knappt hälften, han som är en storätare i vanliga fall. Vi tänkte att det kanske är liksom efterdyningarna av febern så vi packade ner lite god fika (melon) och tog oss en tur till Trollsjön för att träffa lilla J och hennes mamma.
Tyr var helt som vanligt när vi var där. Han lekte, gungade, klättrade och skrattade precis som alltid.
Vi slog oss sedan ner på gräset och fikade och blåste såpbubblor. Tyr pillade i sig lite melon, en liten bit riskaka och vatten, sedan var han mest intresserad av såpbubblorna.
När vi kom hem var han ganska gnällig och vi tänkte att han förmodligen var hungrig med tanke på hur lite han ätit under dagen. Vi snabbade oss med middagen men när han väl fick den på tallriken så åt han ingenting. Allt han fick i munnen det spottade han ut. Det enda han faktiskt åt var tomat, så hans lunch blev alltså en halv tomat ungefär. Sedan somnade han och jag och C fortsatte flytta in saker i kontoret.
Jag hatar verkligen när Tyr inte äter. Det är någonting med den där matvägran som gör så ont i mig. Man vet ju att han måste äta för att bli stor och stark och när han inte vill äta, ja, då växer paniken inom mig. Tänk om han aldrig mer vill äta! Självklart vet jag att han kommer äta igen, detta är inte första gången han matvägrar. Dock är detta första gången han inte ens vill ha gröt eller välling. När han vaknade efter sin väldigt korta middagslur tänkte jag att det var bäst att ge honom lite välling innan vi gick några ärenden. Men, den envetna lilla ungen (söta fina lilla barnet) ville absolut inte ha och bara stirrade på flaskan som om den förolämpat honom. Jag gav upp och gick iväg.
Till kvällsmat valde vi kallrökt lax, ägg, gurka och tomat på grovbröd. Allt är saker som vi vet att han gillar, vi tänkte att något måste han ju äta. Han åt lite av ägget, sedan pillade han mest lite i maten. Plötsligt kom det en prutt, han tittade upp på mig med en min av nöjd förvåning. Det kom en till prutt, han såg ännu gladare ut, och så en tredje prutt vilket fick honom att skratta högt. När pruttandet var avklarat åt han (eller snarare kastade i sig) nästan allt han hade på tallriken och så var det med det.
Jag hörde C natta honom och få gallskrik till vällingen, så jag vet inte om han är helt ”återställd” men nu verkar det väldigt lugnt och tyst där nere…kanske har C också somnat…det brukar jag i alla fall göra när jag nattar!
Senaste kommentarer