Som ett jäkla skämt!

Imorse åkte C iväg igen och ska vara borta till fredag kväll. Den där förkylningen jag drog på mig förra veckan har samtidigt passat på att bosätta sig på mina stämband. Min röst var kass när jag vaknade, när jag väl kom till jobbet var den obefintlig. Det är (tyvärr) inte första gången detta händer och jag hade bara en lektion så jag undervisade genom att helt enkelt skriva instruktioner på tavlan. Efteråt åkte jag hem för att vila rösten = minimera frestelser att försöka prata (kraxa). Att hämta på förskola och sedan ta hand om två barn plus valpigaste valpen i stan utan att ha sin röst…ja det har verkligen kännts som ett jäkla skämt! Herregud, jag kan till och med undervisa (någorlunda, haha) men hjälp vilket kaos här hemma alltså. Det är galet vad beroende man är av att prata (kanske extra mycket när jag är som jag är, hahaha). Vi använder ändå endel tecken här hemma, men ju mer barnen har lärt sig prata desto mer hamnar tecknen i skymundan. Alltså, inte mycket hjälp av teckenspråk. Nåja, nu sover i alla fall båda barnen och jag ska också dra mig mot sängen. Håll tummarna för att jag har en användbar röst imorgon!!

Ses!