När man inte trodde att man kunde bli tröttare

Att det är lite sisådär med nattsömnen när man är småbarnsförälder det vet man ju. Veckans hittills bästa natt fick jag sova 5,5 timme i sträck. Veckans hittills sämsta natt fick jag sova 5,5 timme totalt. Då var ca 3 timmar sammanhängande. Jag trodde att det inte kunde bli mycket värre än så. Jag hade fel…här är nattens schema:

22.00 Jag somnar

23.30 Ines vaknar till. Jag stoppar i nappen och klappar lite på henne

01.05 Ines vaknar. Jag ammar henne, vi somnar om

02.10 Tyr vaknar. Jag går in till honom och ligger där tills han somnar om. Strax före tre är jag tillbaka i min egen säng.

04.10 Ines vaknar. Jag ammar henne. Vi somnar om

05.40 Tyr vaknar. Det är morgon! Jag lägger mig en stund i hans säng och vi ligger där och myser. Klockan sex vaknar även Ines, dags att stiga upp!

Snällt räknat har jag alltså sovit typ sex timmar inatt…

Till råga på allt vaknade jag med en stor blodfläck i trosorna. Efter min längsta blödningsfria period sen Ines föddes (4 hela dagar, woho!) trodde och hoppades jag att spiralen jag fick insatt i maj äntligen börjat fungera som det är tänkt. Jag har endometrios och att blöda så här ofta är egentligen ren katastrof. Men både bm och gym har sagt att jag måste ge det upp till sex månader innan vi vet hur det kommer bli (suck!) och nu är det ju bara en månad kvar av de sex månaderna så jag kan lika bra hålla ut.

Så nu sitter jag här med minimalt med sömn i kroppen, förfärlig mensvärk och illamående och försöker tänka positivt. Det är ju ändå fredag, det är Svenska med Baby idag, och C slutar tidigt så han är hemma när vi kommer hem från familjens hus!

Om jag slipper kräkas (det har hänt, tyvärr :/ ) så kan detta nog ändå bli en bra dag!

Wish me luck!