Alltså, jag är verkligen inte en morgonmänniska! Framför allt inte när jag sovit så lite som fem timmar på natten. Egentligen är det kanske det som är problemet; om jag inte somnat så sent så hade det inte varit så svårt att stiga upp. Om jag bara sovit fler timmar på natten, om, om, om. Men nu hade jag svårt att somna igår (för ovanlighetens skull) och naturligtvis så vaknade Tyr klockan fem idag! Jag var inte glad, inte glad alls. Och det var visst inte Tyr heller, ingenting passade. Man blir sådär lagom lycklig när liten bara skriker klockan halv sex på morgonen.
Det var en helt annan sak när jag ammade. Då gick man ju på sådana där magiska amningshormoner och tröttheten var inte alls densamma. Då kände man bara ”yes!” om man fått sova 3,5 ostörda timmar. Nu är man ju tillbaka till ”normal” person och det betyder, för mig, ett sömbehov på sådär 8-10 timmar per natt, vilket jag naturligtvis sällan får nuförtiden. Jag har dock en väldigt snäll och förstående man som tar de tidiga helgmorgnarna så att jag i alla fall kan få en timmes extra sömn! Tack för det!
Hur som helst, klockan fem idag alltså. Och både mor och barn på uselt humör. Det var morgonbestyr som vanligt och läsa lite bok, sedan blev i alla fall Tyrisen på bättre humör! Jag kände att jag behövde en lite humörhöjare jag också så det fick bli en promenad i solen. Till min stora förvåning var Tyr vaken nästan hela vägen (hur kan han vara så pigg!?). Nu sover han i alla fall och jag känner mig gladare efter promenaden. Jag tänkte faktiskt också gå och lägga mig lite nu! Gonatt (gomorron!?)
Senaste kommentarer