Idag är det alltså åtta månader sedan Ines föddes. Hjälp vad tiden bara springer förbi, det var ju bara alldeles nyss som hon var en pytteliten igel vid mitt bröst. Och nu är hon så stor; äter, kryper, vinkar och pratar för fullt. Just nu är hon inne i den fantastiska utvecklingsfas som ger henne separationsångest, gör henne extremt mammig och får henne att sova otroligt dåligt. Hon är dessutom extremt svårsövd (jämfört med hur det var för en månad sedan). Jag minns denna period med Tyr, ändlösa nattningar…men jag kan inte alls minnas hur gammal han var. Jag har för mig att han var större, det känns så, fast samtidigt vill jag ändå minnas att det var före jul, så jag antar att det var ungefär samtidigt. Hur som helst, det är lite så där lagom påfrestande med sömnen, dessutom verkar det vara fler tänder på gång för hon äter riktigt dåligt. Allt är ju inte bara jobbigt såklart. Det är fantastiskt roligt att se henne upptäcka världen och ibland är hon på ett strålande humör.
Idag har hon blivit lite extra firad, kan man säga, hon har nämligen fått ha båda sina föräldrar för sig själv. Tyr, han följde med sin mormor och morfar till Halmstad för att hälsa på farmor Gunnel och farfar Erik. Han var så himla exalterad, han stod ute i glasgatan och väntade på dem.
Vi andra har faktiskt inte gjort så mycket idag. Vi har packat lite och mest bara umgåtts.
Min främsta reflektion efter den här dagen är: vad gjorde vi med all tid, då, när vi bara hade ett barn!? Och wow liksom, vad tusan gjorde man hela dagarna när man inte hade några barn alls!!? Hahaha, livet förändras verkligen i rasande fart.
Tyr är hemma igen, det var en riktigt nöjd kille som blev avlämnad av mormor och morfar vid åtta-tiden. Nu sover båda barnen (åtminstone för stunden) och vi slökollar på Avatar.
Senaste kommentarer