Natten…ja, denna natt, ett liv kanske man kan säga. Jag var ju ensam med barnen och vi gick ut starkt med amning redan halv elva och sedan igen vid två-tiden. Strax före fyra vaknade Tyr och var hysteriskt ledsen. Jag kröp ner i hans säng och där låg vi. Vakna. Plötsligt började Ines skrika i vårt sovrum så jag fick rusa in för att vagga henne tillbaka till sömnen. Just när hon somnat om hörde jag Tyr (jag hade ju hoppats att han skulle somna lite fint som han gjort på kvällen, men icke) ”mamma, kom nu” ropade han med liten röst så det var bara att knata tillbaka. Och där låg vi, vakna, länge. När jag hörde Ines buffla omkring igen så viskade jag till Tyr att jag bara skulle gå in och titta till Ines. Han reagerade inte, då hade han äntligen somnat om! Klockan var halv sex, suck! Ines kom till ro igen, men jag var klarvaken. Så småningom somnade jag dock om, men det varade ju inte länge för halv sju var det dags att stiga upp tyckte Ines.
Eftersom Tyr hade feber igår så fick han vara hemma idag också. Dock var han ju feberfri redan igår eftermiddag så idag begav vi oss till öppna förskolan. Det är fantastiskt att promenera med en 2,5-åring, man får verkligen inte ha bråttom. Jag tror jag har sagt det förr, men vår 15-20 minuters väg till öf har förvandlats till minst en timmes promenad. En dag som den här gör det verkligen ingenting, det är jobbigare när det vräker ner regn och han envisas med att gå själv. Det var riktigt kyligt där vid nio när vi gav oss iväg, en riktigt strålande höstförmiddag. Vi fick klä på oss ordentligt och det kändes alldeles underbart faktiskt.
På öf var det full rulle som vanligt. Vi gjorde som vi brukar, vi käkade lunch där innan vi gick hem för att sova middag. Alltid trevligt med lite lunchsällskap. När jag började gå dit med Tyr (när han var ca 10mån) så brukade sångstunden vara vid 11.20 och sedan stängde man. Jag och Madde brukade fråga om vi fick ge våra barn mat trots att de skulle stänga snart, eftersom båda alltid somnade i vagnen hem och det kändes skönt att få i dem lunch innan dess. Man kan säga att vi startade en trend. Det verkar som att det var fler än vi som uppskattade att ha möjlighet att ge barnen lunch innan man gick hem. Nuförtiden hålls sångstunden vid elva så att hungriga och sömniga barn ska hinna äta innan man går hem, och som sagt, det är himla trevligt att äta när man har sällskap av andra, och man märker på barnen att de tycker det är roligt att äta tillsammans med sina kompisar.
När vi kom hem sov barnen middag, Ines vaknade före Tyr som vanligt och jag kom på att det är ju idag hon blir 7 månader!!! Så vi tog en liten fotosession på köksgolvet medan Tyr fortfarande sov.
Här kommer en liten, jämförande bild på Tyr när han var sju månader:
De är faktiskt inte så himla lika…ja, man ser att de är syskon, men nu börjar de verkligen skilja sig åt.
Förresten så är hon riktigt nära att lära sig krypa, jag tror det kommer hända inom den närmsta veckan. Hon kommer upp på alla fyra, men hittills har hon inte förstått att hon måste flytta händerna också. Ett par försök idag har slutat på näsan, för hon flyttar knäna framåt, men inte händerna. Stackarn!
Ikväll, efter Ines hade somnat hade jag och Tyr en riktigt mysig stund. Först spelade vi spel på paddan (Radioapan-appen), sedan läste vi lite och till sist satt vi i hans säng och sjöng alla sånger i sångboken. Allt för att han ville hålla sig vaken tills C kom hem och kunde natta honom. Lilla gubbe har saknat pappa idag, tur att vi alla är lediga imorgon!
Senaste kommentarer