En gubbe

Jag har (tillslut) förmånen att älska måndagar. HA! Good bye söndagsångest. Just idag var C ledig och jag stack till jobbet strax efter åtta (har första lektion tio) med tusen slängkyssar från Ines i bagaget. Det första jag gör varje måndag är att skriva en ”to do” lista och just för tillfället är den extra lång eftersom jag tog februari till en ny nivå med endast 5 arbetsdagar. 1 dag var vab och resten (sammanlagt 18 dagar) var jag själv sjuk, först i halsfluss och sedan toppade jag med två veckor influensa… Härligt! Men ja, bara att ta tag i jobblivet. Massor med analyser att läsa och ett grammatikprov att rätta. Jag behöver inte undra vad jag ska göra av all ledig tid i veckan i alla fall.

När jag kom hem möttes jag av middag och en stolt och glad Tyr som berättade att han och pappa hade pysslat när Ines sov. Han hade gjort en gubbe till mig och jag blev nästan gråtig så fin den var!

Han berättade nogsamt om de olika delarna och svarade på alla mina frågor. Klistermärket på sidan var jag ju otroligt nyfiken på och jovisst, det fanns en förklaring till det också. Det hade gubben fått som belöning för att han var så duktig när Tyr och C pysslade ihop honom. (Ja, någon brukar visst få välja ett klistermärke hos ortopeden every time ?)

Ikväll blev det lite snabbt plugg inför en fortbildning/reflektionsgrupp som startar på fredag (jobb alltså). Nu kallar snart sängen, klockan ringer 05.30 varje morgon.

Hejdå ses (ett av Ines favorituttryck just nu)