Livet med en pevis

Sedan klockan fyra (!) har vi varit vakna! Nu packar jag ner honom i vagnen så följer vi pappan på vägen till jobbet, då somnar han väl får man hoppas! Påmin mig att inte klaga klockan fem nästa gång, detta var fan (ursäkta) värre!!

Alltså, jag är verkligen inte en morgonmänniska! Framför allt inte när jag sovit så lite som fem timmar på natten. Egentligen är det kanske det som är problemet; om jag inte somnat så sent så hade det inte varit så svårt att stiga upp. Om jag bara sovit fler timmar på natten, om, om, om.…

När två små barn lagt sig så lägrar sig ett lugn över föräldrarna. Tre övertrötta vuxna sitter alltså i soffan framför tvn och gråter av skratt till 5:ans ”sitcom tisdag”. Jag vet att jag är övertrött när jag skrattar så tårarna rinner till ”Mom”. Egentligen borde man väl gå och lägga sig men när barnet…

Idag skulle mina gamla elever ha idrottsdag i Skrylle. Eftersom det är mina gamla träningsmarker, och skogen är så vacker så här års, bestämde jag mig för att Tyr nog behövde lite frisk luft. Nu sitter jag här i solen, Tyr han sover, och snart kommer nästa gäng elever. (Glapp här på ca 7 timmar)…

Något mör efter gårdagens tur till GeKås. Vilken himla tur att det är söndag idag! Vi har verkligen inte överansträngt oss, mest gått här hemma och pulat lite med ditt och datt. När Tyr sov middag (för en gångs skull i två timmar!) sorterade vi blad papper och pärmar för att få plats med allt…

Idag tog jag och två kära vänner en barn- och mansfri lördag. Klockan åtta rullade bilen mot Ullared med tre tjattrande mammor, lyckliga att få en lite lördag för oss själva. Vi lät nog mer som fjortonåringar än något annat men jisses vilken skön känsla att bara vara tre vänner i en bil på väg…

Strax före jul upptäckte vi att det regnade in genom taket i kontoret. Vi felanmälde till hyresvärden som naturligtvis drog ut på allt i det längsta. Så länge så att jag tillslut ringde hyresgästföreningen. Då började det hända lite. I mars var de äntligen här och rev upp, bytte isolering och skulle sedan måla om.…

Idag har jag funderat väldigt mycket på det hör med att Tyr inte går än. Jag vet att det är fullt normalt att ett barn inte går vid 14 månaders ålder, men ändå, vissa dagar känner jag sorg och ibland lite panik. Jag ser alla hans små vänner resa sig upp och promenera iväg på…

Så var vi då äntligen tillsammans igen! Det är nog den skönaste känslan som finns, att få sjunka ner i soffan med tyngden från det ensamma ansvaret taget från ens axlar. Att vara ensam med Tyr en vecka (ibland två, ibland mer) går för det mesta väldigt bra, men det tar ju så väldigt hårt…

Förresten…Jag är på min favoritplats i hela världen. Det finns många anledningar till varför just Haverdal är favoritplatsen men här kommer en av dem: