Jag är verkligen inte bra på att hantera plötsliga förändringar av mina planer. Det ställer till livet (och då menar jag i min hjärna alltså) en del när man har barn om man säger så. Jag blir helt enkelt stressad, sur, panikslagen och riktigt trött i huvudet när nånting inte går som jag tänkt mig. Detta händer ungefär varje dag nu för tiden, trots att jag på morgonen försöker peppa mig själv att inte ha för höga krav/planer för dagen. Varje morgon säger jag till mig själv att ta det i barnens takt, och att inget är så himla viktigt så att det är värt alla dåliga jobbiga känslor. Vi ska ju ändå bara vara hemma liksom. Min dag idag började med samma mentala pepptalk som vanligt. Skillnaden är att idag känner jag att det verkligen blev så!
Vi vaknade tidigt (som alltid) och tog det lugnt hela morgonen. Öppna förskolan öppnar ju nio men jag kände ingen press att hinna dit nån speciell tid, hinna i tid dit är faktiskt en av de saker som jag blivit mycket bättre på att prioritera bort. Det var frukost, bajsa potta, klä på och amma och klä på och gå. Vi kom hemifrån strax efter nio, helt utan stress och bara ett litet bråk om iPadden. Vi hade det supermysigt på öf, vi lekte med tunneln och köket, fikade och sjöng. Halv tolv var det dags för Svenska med Baby, precis som varje fredag. Idag hade vi tema ”bära barn” och jag hade med mig alla våra bärdon (4 sjalar, 1 sele och 1 bärryggsäck”). Det var jätteroligt att titta på selar och sjalar och det var många som aldrig hade provat att bära sina barn men som ville prova idag. Både sjalar och selar var populära och även barnen verkade uppskatta att bli burna nära.
Självklart fikade vi också! Jag hade med mig kanelbullar (det var ju kanelbullens dag i veckan) och Vivi hade dessutom gjort äppelpaj så det fanns mycket gott att välja på.
Svenska med Baby varar ju till klockan ett och sedan skulle jag och Therese plocka undan disken, samla ihop våra barn och våra saker, med allt vad det innebär, så vi kom nog inte därifrån förrän vid halv två. Det innebar ju att Tyrs sova-middag-tid var passerad. Klockan två skildes våra vägar åt och Tyr ville kolla på en ”traktor” så jag gav upp ambitionen att han skulle sova middag när vi kom hem. Han brukar klara sig utan middagssömn, med den lilla fördelen att han somnar snabbt (och ganska tidigt) på kvällen. Den stora nackdelen är gnället och skrik/gråt-attackerna som blir mångdubbelt fler och lätt igånsatta. Efter ett hysteriskt utbrott över att jag tog iPadden ifrån honom lade han sig på golvet medan vi face-timeade mormor och där somnade han nästan. Jag satt och matade Ines så jag föreslog att han ju kunde sitta i mitt knä och vara med. Det tog ungefär två minuter innan det såg ut så här:
När han somnade var klockan typ tjugo i fyra så jag bestämde mig för att låta honom sova en timme och tänkte att det gör ju inget om han är uppe en stund längre ikväll. I vanliga fall nattar vi vid sju, så det är ju ingen fara om han är vaken en timme till. Kryss i taket av mig att tänka så!
Ines, å andra sidan somnade inte, så idag har hon slagit sitt ”vara vaken rekord” – från ett till tio i sex! Hon börjar bli stor och det märks tydligare för var dag som går.
Medan vi väntade på att C skulle komma hem från jobbet lekte vi lite med klossar. Tyr har börjat intressera sig för siffror och bokstäver så våra fina klossar från Mikki används ganska flitigt just nu. Vi byggde torn och räknade dem, han kan räkna från ett till tio men om han ska räkna hur många det finns av något kommer han till fem på egen hand, och sedan letade vi upp bokstäver vi känner igen:
Eftersom han nu sovit ”middag” på lite fel tid idag så fick det bli fredagsmys framför tvn. Det hör ju inte till vanligheterna här i huset, att han sitter framför tvn på kvällen, och en annan speciell sak fick han också. Han fick en godisklubba. Han blev väldigt glad för ”presenten” som C hade köpt i Gränna när han var iväg med jobbet i veckan men han kunde inte äta upp hela. Han är helt enkelt alldeles för ovan vid att äta så sött (inget dåligt med det alls!). Han var hur som helst helnöjd. Och halv åtta var han trött, och tio över åtta sov han så det var ju inte direkt mycket senare än vanligt.
Och genom hela den här dagen, med alla ”ovanliga” händelser, har jag behållit mitt lugn. Det är högst ovanligt, jag kan lätt få ångest när nånting inte blir som jag tänkt mig och det känns som att allting bara blir kaos omkring mig. Vanor och rutiner är viktiga för mig, och efter en intensiv händelse (positiv såväl som negativ) behöver jag vila mig för jag blir så himla trött i huvudet (HSP – High sensitive personality – tror jag det kallas). Så idag har varit en otroligt bra dag faktiskt. Känner mig typ nästan lugn. Inte ens det här:
mitt i bloggandet, gjorde mig mer än pyttelite irriterad.
Imorgon kommer mina fina, otroligt saknade, Halmstadvänner hit och hälsar på. Ska bli underbart!
Senaste kommentarer