Jag har aldrig varit speciellt intresserad av ”potträning” och ”babypottning”. Här hemma har vi mest inställningen att när de är redo att slopa blöjan kommer vi att veta det. Vi har haft en potta i badrummet sedan Tyr var typ 10 månader. Han har klättrat på den, stått i den, suttit på den. Med kläder, utan kläder. Ibland kissar han i den, ibland inte. Just nu vill han inte veta av den alls. Dock är han mycket medveten om vad som händer. Han säger ofta ifrån att han är bajsnödig, och han kissar inte hela tiden – blöjan är ofta torr länge. Han vill bara inte vara utan sin blöja just nu.
Detta leder oss in på Ines. Varför har vi valt att sätta henne på pottan just nu? Den enkla sanningen är att jag tyckte synd om henne. Sedan hon började äta mer och mer smakportioner har hon blivit väldigt trög i magen. Trots att jag fortfarande ammar kunde det gå dagar emellan gångerna. Hon ansträngde sig men inget kom. Tillslut tänkte jag att det kanske skulle gå lättare för henne om hon satt på pottan. Det kan ju inte vara helt lätt att ligga ner och bajsa. Jag satte henne på pottan när hon började anstränga sig och efter bara en liten stund kom det! Så vi fortsätter försöka tajma det. Man märker så tydligt på henne när det är på g. Idag har hon bajsat i pottan hela tre gånger, och inget i blöjan. Hon verkar nöjd där hon sitter. Och Tyr är otroligt stolt, nästan som om det var han själv som gjort det, haha!
Hur som helst, det finns ingen ideologi bakom det här beslutet. För mig handlar det bara om att hjälpa henne.
Senaste kommentarer