Det här med barnmat. Redan när bebisen är 4 månader börjar BVC prata mat med oss föräldrar. Bebisen behöver få ”smaksensationer”, dvs pyttesmå smakportioner för att lära sig tycka om annan mat är bröstmjölk/ersättning. Båda våra barn har varit otroligt intresserade av mat. Tyr nästan kastade sig efter varje sked eller gaffel som for förbi i närheten av honom och Ines smackar förtjust när hon ser oss äta. Med Tyr började vi med smakportioner rätt så tidigt så när han var sex månader, dvs den ålder som BVC rekomenderar att man börjar ge lite större portioner, så åt han både frukost (gröt) och lunch med god aptit. Ibland kan jag känna att vi kanske hade lite bråttom men eftersom jag skulle sluta amma föll det sig ganska naturligt att introducera mat istället för att gå helt via ersättning.
Med Ines har jag ingen speciell anledning att sluta amma och därför har det gått lite långsammare med de där ”smaksensationerna”. Hon är ju dock otroligt intresserad av mat så de senaste veckorna har hon fått smaka små portioner av diverse olika saker. Hon gillar det mesta men är inte så förtjust i gröt.
Så var det det här med maten då. När Tyr var bebis lagade vi all mat själv. Jag säger vi men sanningen är att det var C som stod för matlagandet. Tyr älskade mat (och gör fortfarande), men han ratade burkmat. Misstänker att den inte smakade lika mycket som vår egen mat. Nu är det ju jag som är hemma och är föräldraledig och alltså jag som får stå för barnmaten. Jag skulle kunna köpa burkar men av nån anledning vill jag fortsätta vår ”tradition” att laga egen mat (trots att jag avskyr att laga mat) så det har jag gjort. Det är egentligen inte så jobbigt. Man tar och kokar extra mycket ärtor/morötter/majs/broccoli (eller vad det nu är man äter) och sedan mixar man det som blir över och fryser in i istärningar. Vad gäller protein så får man anstränga sig lite mer. När vi hade kyckling häromdagen så kokade jag den ena filén ihop med lite rotselleri och morot och sedan mixade jag allt. Ines slukade det utan protest.
Idag åt vi panerad torsk, så jag tog två av filéerna och kokade med purjolök och rotselleri, sedan mixade jag fisken med lite persilja och av spadet gjorde jag sås. Ines gillade fisken till och med bättre än kycklingen! (Jag mosade i en bit morot också).
Hur det än är med bebisar och mat så verkar vi ha haft den goda turen att få två barn som är så otroligt intresserade av mat. Den här gången tänker jag dock inte stressa fram nått avslut med amningen. Hon får amma på så länge hon vill, så känns det i alla fall nu.
Senaste kommentarer