Orientering och sånt

Idag skulle mina gamla elever ha idrottsdag i Skrylle. Eftersom det är mina gamla träningsmarker, och skogen är så vacker så här års, bestämde jag mig för att Tyr nog behövde lite frisk luft. Nu sitter jag här i solen, Tyr han sover, och snart kommer nästa gäng elever.

(Glapp här på ca 7 timmar)

Det här med orientering alltså. Förvånansvärt få av eleverna tycktes ha koll på hur man läser kartan eller använder en kompass. När det gått över två timmar stack jag och kollegan ut på milen respektive femman för att leta efter elever. I slutändan kom nästan alla i mål, men åtta stycken fick hämtas upp borta i Dalby.

I gäng nummer två (7:or och 9:or) gick det bättre. I alla fall för majoriteten. Kollegan fick dock cykla iväg och hämta upp några i Torna Hällestad.

Det verkar som att den mest basala kunskapen; hur en väg/stig ser ut på kartan, verkar ha gått vissa elever helt förbi. Som gamal orienterare är jag van vid nördstämpeln men den gör mig lika sorgsen nu som då. Att kunna läsa en karta är trots allt en ganska viktig livskunskap. Kartan är ju faktiskt en karta även när den finns i mobilen!