Jag tror nog att alla har hört talas om treårstrots…det sägs att det brukar börja visa sig nån gång kring 2,5 år och sedan pågå ett tag liksom. Jag tror att min son tolkat detta lite väl bokstavligt. Idag blir han 2,5 år, och idag har absolut ingenting blivit bra. Alltings har varit nej och vill inte och hysteriska utbrott och matvägran…hela dagen! Och som avslutning tog nattningen två timmar för han kunde absolut inte somna så länge Ines var vaken (och hon var inte trött för hon lyckades ta en liten powernap mella 16.30-17.50, typ). Visst, Tyr har visat både vilja och humör (sk. ”trots”) rätt så länge nu men idag var det som att han tog det till en ny nivå. Det spelade säkert in att vi alla är förkylda, och han saknar pappa, men jag kan säga att nu på kvällen var min stubin farligt kort.
Idag vid lunchtid kom min syster hit och höll oss sällskap. Tack och lov för familjen säger jag bara! I torsdags var det svärmor som var här, igårkväll fick vi kvällsmat hos mina föräldrar och idag kom då min syster hit. Imorgon eftermiddag kommer C äääääntligen hem, så imorgon slipper jag natta dem båda samtidigt (vilket varit helt hopplöst och jag hoppas det går lättare när de blir äldre annars får jag jobba fram en ny strategi). Nu ska jag gå och lägga mig, det kommer bli en jobbig natt antagligen för nu är båda barnen snoriga, och eftersom Tyr är i storsängen måste jag försöka få Ines att komma till ro i spjälsängen även efter amningen i natt. Lika bra att se till att få lite sömn innan det blir oroligt.
Tyr fick äta sin kvällsmat på golvet idag. Alla sätt är bra utom de dåliga…konstigt talesätt egentligen, men han hade i alla fall inte ätit nästan någonting idag så han fick sitta där, bara han åt (och det gjorde han).
Senaste kommentarer